Frun berättar

Jag visste inte hur det skulle kännas att vara din mamma. Hade inte aning om vem du var och vad du behövde. Jag visste bara att du var liten och låg i min mage och sprattlade. Det kändes overkligt att du faktiskt var en liten människa som levde i mig och genom mej. Det var så svårt att förstå. Att jag skulle bli mamma.

Till dej.

Så kom du. En vecka före beräknad ankomst. En pojke. Jag trodde inte att det var sant. Jag hade fått en son! Jag som hela tiden varit säker på att få en flicka. Men vet du...? Innerst inne önskade och hoppades jag på dej. På en pojke. Men det vågade jag aldrig berätta för någon. Nu berättar jag det för dej.

Du var så liten och så fin. Så lugn och så lätt att sköta om. Du växte fort och utvecklades i rasande fart framför våra ögon. Varje liten sak du lärde dej fick det att tåras i mina ögon. Jag var så stolt! Du var min och jag kunde inte fatta min lycka att just jag fick bli DIN mamma.

Nu. Idag. Är du över 1 år. Och den finaste pojken i hela världen. Du är pigg, glad, nyfiken, lättlärd, glupsk, energisk och du ÄLSKAR bilar och motorfordon. Du är lik din pappa ibland och mej ibland. Och det är vi så stolta över. Du pratar massor. Ibland förstår vi, ibland inte :) Du springer omkring här hemma och leker med dina bilar. Vi promenerar med Geisha på eftermiddagarna och myser i ditt rum på kvällarna. Ibland hälsar vi på släktingar och vänner. Ibland går vi på stan och tar en lunch eller fika och ibland simmar vi i badhuset.
 
Du är alltid lika glad och nyfiken. Du är fortfarande lätt att sköta om och jag är aldrig orolig över att ta med dej någonstans. Du älskar att vara med mormor och morfar eller farmor och farfar. Det känns härligt, tycker jag. Att veta att du är trygg med andra. Att du kan vara utan mej och pappa en stund. När jag är ifrån dej längtar jag alltid efter dej. När jag är på jobbet tänker jag på dej och när jag träffar mina vänner berättar jag om dej.

Du är en så stor del av mej. En del av den jag har blivit. Jag visste att jag skulle älska dej mest av allt i världen, men känslan av samhörighet med dej känns ny och overkligt stark.

Jag är så tacksam för att du kom till mej. För att just jag får följa din väg i livet. För att du är så speciell och underbar. Och för att just DU finns.

Jag älskar dej!

Mamma