Frun berättar

Jag har en hund. Hon är helt ljvulig på många sätt. Glad, arbetsvillig, följsam, pigg, snäll som få, lydig och den underbaraste vän man kan tänka sej.

Men...

SHE DRIVES ME CRAZY!!!

Jag blir ibland rädd för känslorna hon framkallar hos mej. Jag vet liksom inte varifrån min ilska kommer. Den kommer snabbt och så starkt att jag räds (högtidligt och fint ord som jag känner mej nöjd med att använda) mej själv.
Min hund gillar allehanda äckliga saker såsom bajs (helst människans), kiss, fiskrens, maskar, sopor, spyor... och därefter väljer jag att inte nämna fler hemska ting. Ovanstående uppradning av äckel har min hund som hobby att äta samt rulla sej i. 

Nåväl, det gör de flesta hundar.

Men min hund. Hon! Hon! Hon gör det JÄÄÄÄÄMT! Typ nästan varje dag. Sedan hon var valp. En gång när jag var höggravid och det var stekheta sommaren (för en gångs skull) i Sverige, var hon och jag på promenad. 

"När jag ser att hon viker av stigen visslar jag i pipan eftersom jag vet att en avvikning av stig betyder bajs-sök. Olydig hund som hon är då bajs finns i sikte, kommer hon ej på min signal. Istället tar hon god tid på sej och kommer två minuter senare tillbaka med toapapper fladdrandes i pälsen. Detta satt fast eftersom hela hon var täckt av, ja just det, bajs. I den stunden HATADE jag min hund. Jag var sjunde månaden och stor som ett hus. Det var varmt, jag hade ont i fogarna och det var tre km kvar hem. Hon stank!!! Jag grät."

Denna historia är bara en av hundra. Jag har ringt min uppfödare och haft en seriös diskussion om detta bajs-problem. Jag skulle vilja gå så långt som till att säga att jag ibland ångrar mitt köp av henne. Ibland vill jag sälja min hund. Ibland vill jag inte ha henne.

Hemskt, va?! Men jag blir så arg på henne. Jag hatar att duscha henne jämt. Jag hatar att behöva ha plasthandskar på när jag shamponerar henne. Och jag hatar att jag inte har ett normalt hundproblem. 

Typ som:

Min hund drar i kopplet.

Eller:

Min hund kan inte gå lös.

Varför inte:

Min hund skäller på brevbäraren.

Kan till och med tänka mej:

Min hund lyder aldrig.

INTE:

Min hund rullar sej i bajs. Helst människo-bajs som är det äckligaste i hela världen!!!

Jag vågar inte ens ta kontakt med en hundpsykolog. För vad fan ska jag säga?!

" Jo, hej! Jag skulle behöva lite hjälp med min hund. Hon rullar sej i bajs. Så jag tänkte att du kunde ge mej några tips på hur jag kan få bort den ovanan. Jaha...du måste se hur hon reagerar då hon ser bajs. Jamen okej, då sätter jag mej och bajsar då. Här, blir det bra?! Jaså, inte det. Det är din trädgård, ja. Dåså, tack för mej!"

Men nu är jag inte arg. Nu ligger hon bredvid mej och sover. Idag har hon varit så där härlig som bara hon är. Lyder på minsta signal och är bara min bästa Geisha.

Idag var en bra dag. Idag så vi inget bajs.

Dagens tacksamhetstanke:

TACK för min rena hund!