Jetlag
I Thailand är klockan 20.00 och turisterna dricker Singha.
Ovanstående mening är mitt sista ältande över den gångna semestern.
Det snöar ute. Mjuka, mjuka snöflingor som virvlar. Vi har precis kommit in. Jag, Lilleman och hunden. Vi är så där rödmosiga om kinderna av kylan. Har just lagt Lillen och själv ska jag sätta mej i soffan med en kopp te och njuta av min favvo-tidning. Ahhh...det ljuva livet :)
Jetlag. Vem kom på det?! Jag är helt säker på att om ingen visste vad det var så skulle heller ingen lida av tidsomställing. Iallafall inte i den utsträckning som de flesta gör. Gud, jag kan inte ens titta på klockan utan att tänka att, nu är klockan minsann natt för mej. Och vips så är jag svimfärdig av trötthet. Lilleman klarar sej bäst och det bevisar mitt antagande.
Igår, på förmiddagen, var jag pigg som attans. Gick långpromenad, tvättade, fixade god lunch och lekte med Lillis. Efter lunch ville jag ut i friska luften och började klä min son. Han delade tydligen inte min uppfattning om skönheten i att få frisk luft. Galen, var han. Ålade ur mitt grepp hela tiden och skrek. Hunden stod bredvid och viftade på svansen, nöjd över att snart få komma ut. Till sist var kläderna på och vi var redo.
Lilleman: "Ba, ba, ba!"
Jag: " Vill du bajsa nu?"
Lilleman: "Ba, ba, ba!"
Jag : "Har det kommit bajs?"
Lilleman: " Ba, ba, ba!"
Ingen återvändo. Av med allt och in på toa.
Färdig och på med kläder igen.
Lilleman: " Ba, ba, ba!
Jag: "Va?!!!!"
Frågar jag en ettåring, alltså.
Lilleman: "Ba!"
Av med allt. Blöjan full. Sätter honom ändå på toa och glömmer stoppa ner snoppen bakom toaringen (konstig mening, men ni fattar, va?). Kiss över hela min jacka.
Jetlag. Om jag inte visste att klockan egentligen var kväll så skulle jag inte ha känt mej så trött och irriterad. Men gud! Hur ska man orka med?!
En timme senare var vi ute varpå Lilleman slet av sej mössa och skor hela tiden. Jag halkade på trappen. Hjulen på vagnen var tomma på luft. Det regnade snett regn rakt in i näsborrarna på oss. Och hunden åt rävbajs.
Jetlag. Jag var så satans trött! Försökte fokusera på allt bra. Mitt fina hem, min son, min hund, min man, min solbränna, mat på bordet, mina föräldrar, mina vänner etc. Men ist kom jag på mej själv att tänka på störande uttryck. Jag listade följande:
"Gud i himmelens vilda parader!"
Vem säger så?!
"Jaha, då var det roliga gjort."
Neg, neg, neg.
"Underbart är kort."
Please!
Den som väntar på nåt gott..."
Shut up, shut up, shut up!!!
"Jodå, huvudet upp och fötterna ner!"
Ärligt talat. Vem svarar så?
Kom på flera som jag inte minns nu. Tror ni att jag kände mej gladare efter den promenaden?! Oh, no. Istället närde jag min irritation och blev plötsligt irriterad på "rökisarna" i Thailand. Jag minns ju knappt ens hur de ser ut!
Lärdom av dagen:
Negativt drar till sej negativt.
Så nu har jag börjat mitt nya liv. Glada tankar och färre kalorier (inser att detta oxå är ett uttryck jag kan komma att ogilla). GI-mat lagas och Lycko-bok läses :) Så nu kan Lilleman bajsa när helst han vill och var helst han vill. Jag blir icke irriterad.
För faktiskt. Vad har jag för problem i livet? Egentligen?! Inga! Gud, inga!
Dagens tacksamhets tanke:
TACK för alla fina vänner jag har :)
Ovanstående mening är mitt sista ältande över den gångna semestern.
Det snöar ute. Mjuka, mjuka snöflingor som virvlar. Vi har precis kommit in. Jag, Lilleman och hunden. Vi är så där rödmosiga om kinderna av kylan. Har just lagt Lillen och själv ska jag sätta mej i soffan med en kopp te och njuta av min favvo-tidning. Ahhh...det ljuva livet :)
Jetlag. Vem kom på det?! Jag är helt säker på att om ingen visste vad det var så skulle heller ingen lida av tidsomställing. Iallafall inte i den utsträckning som de flesta gör. Gud, jag kan inte ens titta på klockan utan att tänka att, nu är klockan minsann natt för mej. Och vips så är jag svimfärdig av trötthet. Lilleman klarar sej bäst och det bevisar mitt antagande.
Igår, på förmiddagen, var jag pigg som attans. Gick långpromenad, tvättade, fixade god lunch och lekte med Lillis. Efter lunch ville jag ut i friska luften och började klä min son. Han delade tydligen inte min uppfattning om skönheten i att få frisk luft. Galen, var han. Ålade ur mitt grepp hela tiden och skrek. Hunden stod bredvid och viftade på svansen, nöjd över att snart få komma ut. Till sist var kläderna på och vi var redo.
Lilleman: "Ba, ba, ba!"
Jag: " Vill du bajsa nu?"
Lilleman: "Ba, ba, ba!"
Jag : "Har det kommit bajs?"
Lilleman: " Ba, ba, ba!"
Ingen återvändo. Av med allt och in på toa.
Färdig och på med kläder igen.
Lilleman: " Ba, ba, ba!
Jag: "Va?!!!!"
Frågar jag en ettåring, alltså.
Lilleman: "Ba!"
Av med allt. Blöjan full. Sätter honom ändå på toa och glömmer stoppa ner snoppen bakom toaringen (konstig mening, men ni fattar, va?). Kiss över hela min jacka.
Jetlag. Om jag inte visste att klockan egentligen var kväll så skulle jag inte ha känt mej så trött och irriterad. Men gud! Hur ska man orka med?!
En timme senare var vi ute varpå Lilleman slet av sej mössa och skor hela tiden. Jag halkade på trappen. Hjulen på vagnen var tomma på luft. Det regnade snett regn rakt in i näsborrarna på oss. Och hunden åt rävbajs.
Jetlag. Jag var så satans trött! Försökte fokusera på allt bra. Mitt fina hem, min son, min hund, min man, min solbränna, mat på bordet, mina föräldrar, mina vänner etc. Men ist kom jag på mej själv att tänka på störande uttryck. Jag listade följande:
"Gud i himmelens vilda parader!"
Vem säger så?!
"Jaha, då var det roliga gjort."
Neg, neg, neg.
"Underbart är kort."
Please!
Den som väntar på nåt gott..."
Shut up, shut up, shut up!!!
"Jodå, huvudet upp och fötterna ner!"
Ärligt talat. Vem svarar så?
Kom på flera som jag inte minns nu. Tror ni att jag kände mej gladare efter den promenaden?! Oh, no. Istället närde jag min irritation och blev plötsligt irriterad på "rökisarna" i Thailand. Jag minns ju knappt ens hur de ser ut!
Lärdom av dagen:
Negativt drar till sej negativt.
Så nu har jag börjat mitt nya liv. Glada tankar och färre kalorier (inser att detta oxå är ett uttryck jag kan komma att ogilla). GI-mat lagas och Lycko-bok läses :) Så nu kan Lilleman bajsa när helst han vill och var helst han vill. Jag blir icke irriterad.
För faktiskt. Vad har jag för problem i livet? Egentligen?! Inga! Gud, inga!
Dagens tacksamhets tanke:
TACK för alla fina vänner jag har :)
Kommentarer
Trackback
