Snart hemma.

Det drar sej sakta mot hemfard. Tiden har gatt sa himmelens snabbt att jag knappt hunnit dricka fler an typ 50 ol :)

Det ar sa manga som har sagt till mej att jag sakerligen kommer att tycka tva veckors semester med barn ar mer an tillrackligt. Gud, som jag onskar att de haft ratt. Skulle kunna stanna i flera veckor till. Det ar sa ljuvligt att vara med lilla familjen och inte ha nagra masten. Varje morgon vaknar vi tillsammans och ingen maste stressa ivag till ngt trakigt jobb med matdosa i hogsta hugg.

Nej, har ar det langa morgnar i sangen med bus och stoj. Sedan satter vi oss vid dukat bord och ater frukost som nagon annan lagat. Vi diskar inte ens!!! Hela dagen ligger sedan framfor oss med bad, sol, mat, lek och shopping. Jag kan bara inte fatta att nagon skulle vilja aka hem efter bara tva veckor. Jag vill ha mer av det har livet! Mer!

Men...

Anda aker vi hem om tva dagar. Flyger till kalla Sverige. Vore det inte for min goa lilla vovve sa skulle jag nog ha mer angest. Langtar massor efter henne och langa promenader for att bli av med ol-fettet!

Vi har, som jag redan tydliggjort, haft det underbart! Visst, nagra missoden. Som min och Johans snorkelresa eller flera dagars regn eller Lillemans dagar med feber eller mina dispyter med min far (som Johan och mamma desperat forsokt avblasa) eller bikinisar kopta i fel storlek. But other than that, GREAT!

Snorkelresan i kort sammanfattning:

Jag och Johan hade dragit pa det, men till sist bestamde vi oss for att aka en hel dag pa snorkeltrip. Not so fun! Det vrakte ner regn hela satans dagen och vi holl pa att frysa ihjal. Inte sag vi speciellt manga fina fiskar heller. Molnen var sa svarta att det var natt under vattnet. Det enda jag hela tiden sag var den giftiga svarta spik-fisken, som heter nagot som jag inte minns. For nar guiden visade oss en bild pa odjuret slutade jag att lyssna och greps ist av panik och det enda jag sedan letade efter var sadana spikar. Och de fanns. Hundratals! Lag dar pa botten och glodde pa mej med sina vita ogon. Johan sa att det inte hade nagra ogon, men sa sant som amen i kyrkan sa hade de som jag sag STORA vita utstaende ogon. Ja, det var val det, tror jag. Regn och farliga spik-fiskar.

Lillemans feber i kort sammanfattning:

Skramde slag pa sin mamma med feberyra samt kokhet kropp. Johan var orolig och arg pa mej for att jag var orolig.

Mina och pappas dispyter i kort sammanfattning:

Han har fel, jag har ratt. I de flesta sammanhang.

Bikinisar i fel storlek tanker jag inte ga djupare in pa for jag blir sa ledsen, ledsen.

Ikvall hoppas jag pa att vi ska hitta de presenter som ska kopas samt att Lilleman sover lugnt och blir frisk innan luftfarden. Imorgon ska vi njuta i solen (eller den som leker med L, i skuggan), ata den godaste maten pa hela resan samt ta farval av denna ljuvliga plats pa jorden!!!

Sa, ja... Vi ses val snart darhemma :)

Kommentarer
Postat av: Ulli

På det stora hela verkar ju resan ha gått strålande...

Lite dispyter går ju nästan inte att undvika.

Lider här hemma när jag får rapporter från Thailands alla hörn från sollapande familj o vänner.

Känns bättre när i allafall några av er börjar komma hem till gråvädret. Sa hon bittert...Nåja...kanske nästa vinter att det är min tur att njuta i värmen i november, I really hope so.



Hoppas nu L frisknar till så resan hem går fint.



Ring när du är hemma igen o sen vill jag se massor av foton!!!!



Kramis

2008-11-14 @ 15:31:32
Postat av: Ulli

Kom på en sak....

När man åker på semester utan lite hjälp som mormor o morfar...det är då man kan känna sig lite nöjd efter ett par veckor:-)

2008-11-15 @ 19:50:20
Postat av: Sara.

heej:) allt bra med dig?

hoppas du får en toppen helg!

2008-11-15 @ 19:54:37
URL: http://gaddii.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0