Vardag i Sjöboviken
Men det gör jag ju. Jag vet. För faktiskt så gillar jag höstrusk och långpromenader med hunden. Jag gillar också frukosten här hemma och jag fullkomligt älskar min sköna stora säng med renbäddade lakan. Sen är det ljuvligt att se Lilleman fullt sysselsatt med sina gamla leksaker som helt plötsligt är nya och roliga igen. Det är också härligt att få gå omkring i varma tröjor och srumpor på fötterna.
Men det bästa av allt är att slippa höra:
"Your baby? How old? BIG!!!"
Eller:
"Boy? How old? BIG! Big papa too?"
Eller:
"Gooooood mooorning, madame! Massage today, massage? Today massage? Foot scrub? Manicure? Pedicure? Madame! Madame! Later? Later? Your baby? Boy? BIIIIIG!"
Så egentligen är det ju skönt att vara hemma också.
Flygningen hem gick utmärkt. Lilleman skötte sej exemplarisk och så även hans mamma. Det var långa timmar och återigen dåliga filmer och halvtaskig mat. Dock nya och mycket trevliga flygvärdinnor :)
Men nu när jag tittar på klockan så kan jag inte låta bli att tänka hur underbart det var. Vid den här tiden brukade Lilleman sova och vi låg på stranden med en bok. Om en timme, sissådär, gick vi till strandrestaurangen och åt lunch. Sen åkte vi till hotellet och myste vid poolen. När klockan så är läggdags i Sverige, hade vi precis duschat och myste sen en stund på rummet. Vid 23.00 här i rusket gick vi en trappa ner och klunkade i oss den första kalla goda ölen :) Sedan mysig restaurang med serverad mat!
Väl hemma igen.
Lilleman sover, hunden sover och jag sitter här och skriver. Ska ta mej till köket och laga (kan ni fatta att JAG SJÄLV måste laga) mat. Sen måste jag dammsuga och tvätta en till tvätt. Senare ut med hunden igen och istället för dagens första öl så får jag väl lov att laga lite middag (SJÄLV!!!!) till mej och sonen och ordna med matdosa till maken. Matdosa! Gud, jag är verkligen hemma igen.
Stackars, stackars mej...
Det är härligt att längta efter saker! Det är kanske just alla dessa olika "längtan" efter diverse saker och upplevelser som får en att vilja gå vidare och sträva framåt när höstrusket (med tidiga morgnar och stabbig pasta till lunch) känns som värst... Det är då så himmelens skönt att veta att det blir Thailand om två veckor eller nya skor nästa vecka, ja, eller vad det nu blir...
Men, kontentan av det hela är att om det var oxfilé varje dag så vad fasen skulle man då längta efter? Och längta efter något, det behöver vi alla. Det gäller att klara av att leva här och nu och stå ut med alla sorters roligheter och tråkigheter men man gör det sannerligen mycket bättre om man planerar in lite lyx i tillvaron. Det får dock inte bli för mycket lyx, för då smakar inte den där hemlagade gröten så bra sen när man väl måste äta den...
Fortsätt planera in roliga grejer, fortsätt njuta och fortsätt resa! Och fortsätt vara den toppenperson du är bara just här och nu... Kram!
Välkommen tillbaka!!! Ja, själv har jag oxå rest. Med lokalbuss 12 till universitetet. En fullgubbe hjälpte mig av med vagnen. Mkt mkt dåligt.
Heja dig du underbara vän. Vad gjorde jag utan dig? Puuuuuuusssss
