Den fruktade 5-minuters metoden.
Tidningen Mama har en hemsida där det finns en rubrik som heter Mama Debatt. Där diskuteras allt som har med föräldraskap att göra och jag tycker det är himla intressant att följa vissa diskussioner.
Men...
Nu sitter jag här och är så upprörd att jag fått ont i stjärten (jag brukar få ont där om jag blir upprörd eller arg). Orsaken till min frustration är debatten om 5-minuters metoden. Vissa inlägg vill jag spränga! Jag blir gaaalen på folk!
Först:
Min åsikt är av denna att alla gör som de vill. Jag utgår ifrån att de flesta vill sina barns bästa. Sen kan man alltid ha intressanta diskussioner med andra föräldrar som gör annorlunda än man själv.
BUT... A VERY BIG BUT!
Man skriver INTE att andra inte borde få vara föräldrar bara för att de gör på ett sätt som inte passar en själv!!! Sådant går bort, bort, bort (ville gärna skriva fet-bort men jag insåg snabbt att det lät väldigt pubertalt)!
För att kort summera debatten:
Vi som använder oss av 5-minuters metoden vill att våra barn ska känna sej trygga med att somna ensamma. Vi nattar våra barn och låter dem själva somna in. Om de sedan är oroliga återvänder vi med jämna mellanrum och pratar lugnt och smeker eller pussar sedan lämnar vi återigen rummet.
Detta är, enligt vissa, att överge sitt barn. Att låta barnet somna själv är bara ett sätt för att få vuxentid och i och med detta menar några att "5-minuters föräldrar" inte borde skaffa barn. De hävdar att de barn som somnar själva har "gett upp" för de vet att deras föräldrar har lämnat dem så det är ingen idé att protestera. Att låta sitt barn skrika är att överge sitt barn och det är inte biologiskt normalt och blablabla...
Grow up!!!
Jag fattar inte hur man kan säga så till andra människor. Skulle jag vilja att mitt barn känner sej övergiven? Skulle min tid vara viktigare än min son? Skulle jag låta mitt barn må dåligt för att jag vill titta på teve eller vad det nu menas med vuxentid?
Guuuud, vad arg jag är på de som insinuerar detta!!! Arg, arg, arg är jag!
Jag är så arg att jag måste sänka mej till deras nivå och skriva ett barnsligt försvarstal!
Hörrni! Ni som tycker att ni är så bra föräldrar att ni anser er själva kunna bedöma vilka som INTE är det! Det ska jag säga er att:
Jag vill INTE ha ett barn som känner sej orolig direkt jag inte syns. Jag vill INTE att min son ska vara beroende av mej för att koppla av. Jag VILL han ska tycka att hans egen säng är mysig och trygg. Jag VILL att han ska veta att vi finns även om vi inte syns. Jag VILL ha tid för mej själv för att kunna ge 100% till mitt barn när jag är vaken. Jag VILL älska med min man i en säng utan "besök". Jag VILL sova ostört så länge som möjligt för att sedan vara en pigg, glad och närvarande mamma.
Och ALLT detta VILL jag för min sons skull! För att jag ska orka med att vara mamma, maka, vän, dotter, matte eller bara Kicki.
Så ni som tycker att jag är en usel förälder som använt den fruktade 5-minuters metoden, ni är välkomna att kommentera. För jag skulle gärna förklara ännu närmare varför jag tycker att jag gjort rätt med just MITT barn.
Till er som inte sagt er åsikt i frågan eller till er som tycker annorlunda men inte dömer andra, säger jag förlåt om jag låter arg på er. Det är jag förtås INTE!
Och för er som inte fattar något om ovanstående inlägg. Till er säger jag SORRY! För ett tråkigt mamma-inlägg!
Nu behöver jag sova. I min egen säng. Med min man.
Eller så sover vi inte... :)
Håller med håller med håller med!Även om jag inte har några barn. Du kan oxå rikta ilskan till min lärare som höll en föreläsning där han gick på om hur gamla förstföderskor är idag och att om man slaffar barn tidigt så minskar risken för utvecklingstörning och därmed oxå möjligheten för fostervattensdiagnostik. Där satt jag och mådde jättebra!! PUSS
Herregud.. ja det finns alla sorters föräldrar.. Jag körde själv samma metod som du! Funkade skitbra! O inte verkar de ha fått men av det heller!;o)
Hoppas ni inte sov ;)..du har helt rätt..vi som föräldrar gör precis det som vi känner blir det rätta och är HELT övertygad om att alla gör det som är bäst för dem! STå på dig!
puss
Åh vad jag håller med dig och jag blir lika upprörd som du! Vi körde 5-minuters metoden med Elliot när han var bebis och han är en helt normal 6 åring som älskar att sova i sin säng!
Jag önskar att du kunde skicka in ditt inlägg i debatten till typ Mama. För då skulle jag ha en anledning att köpa den... Och läsa den... Och inte somna till den... Hihi. Vi kör oxå 5-minuters, trots att Jesper Juul säger annat. Det funkar skitbra.
Jag gillar också femminuters, även om jag var för blödig för att genomföra den och fick lov att fly huset tre dagar i rad. Men längre tid tog det inte innnan det fungerade och vi slapp tvåtimmarsläggningar med vaggande i famnen av ettåring.
Intressant, har ju inga egna barn men man kanske kan prova på sig själv? känns som att det skulle behövas ibland...
